Recension "Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides"

Igår såg jag den nya installationen i Pirates-sagan på bio, "Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides", och tyvärr var detta solklart den sämsta i serien. De tre första filmerna regisserades av Gore Verbinski, som nu lämnat över stafettpinnen till Rob Marshall, en regissör med en tidigare karriär inom musikal och dansbranschen.

Precis som väntat så är det "The Fountain of Youth" som denna film kretsar kring, något som hintades redan i slutet på trean. Man har här slopat Keira Knightley och Orlando Bloom och istället lagt till exempelvis Ian McShane som Blackbeard och Penélope Cruz som Blackbeards dotter Angelica.

Denna film har så många problem att jag inte vet vilken ände jag ska börja i. För det första är den alldeles, alldeles för lång. Den klockar in på cirka 2 timmar och 19 minuter och det känns som man sitter i biosalongen i en evighet. Längden på de andra tre filmerna har varit liknande, men då hade man saker att fylla ut speltiden med, här har man inte det. Det känns som att Rob Marshall och hans team tror att man bara kan släppa Depp lös som Jack Sparrow så kommer allt lösa sig, men oj så fel de har. Jack Sparrow funkar bra när filmerna har annat att bjuda på och när manuset är på topp, tyvärr så sviktar det alldeles för mycket i denna.

Filmens förmodligen svagaste bit är inledningen, där löken verkligen rinner ur varenda skarv. På pappret verkade det intressant, en rymning i London, men det utförs riktigt kasst. Marshall har tagit en mindre seriös och mer slapstick-aktig approach, istället skulle han gått åt andra hållet till en mörkare och mer seriös "Pirates". Det är också roligt att se hur Jack Sparrow åker häst och vagn på en slumpmässig rutt i London, och just där han råkar stanna finns pappa Sparrow som kan rädda honom från en brittisk soldat. Detta händer ständigt i filmen, karaktärer, verktyg och andra element bara dyker upp där de mest behövs, utan att det finns någon som helst logik.

De nya karaktärerna var också en faktor som var intressant på pappret, men som misslyckas i slutresultatet. Att få se Ian McShane som Blackbeard lät helt fantastiskt, men även om Ian är en fantastisk skådespelare får han en så ohyggligt tråkig karaktär att jobba med här. De tidigare filmerna har haft skurkar i form av ganska djupa karaktärer som Barbossa och Davy Jones, karaktärer som man ibland fått problem att placera på ond/god-skalan. Även om man sitter och hoppas på att Blackbeard ska få lite djup får han inte det, han är ond, ond och ond, och gud vad ointressant han blir. Penélope Cruz slarvas också bort, en av världens bästa skådespelerskor får här jobba med en karaktär som vi sett tusen gånger förut, den starka kvinnan som har haft någon form av tidigare förhållande med huvudkaraktären som slutat illa. Det ständiga gnäbbet mellan Angelica och Jack blir gammalt efter 15 minuter.

Filmen har några få ljuspunkter som jag för rättvisans skull också måste nämna. Bland annat så är Hawaiis miljöer otroligt vackra och tänk vad underbart det skulle vara om en riktigt, riktigt bra film kunde utnyttja detta på samma sätt som "On Stranger Tides" gör. Geoffrey Rush i rollen som Barbossa är förmodligen det som är bäst med hela filmen, precis som i resterande filmer är han långt över stabil. Sen måste jag också säga att en del av scenerna fungerar ganska bra och är underhållande, men tyvärr är de sorgligt få.

"Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides" är en film som präglas av missade möjligheter och intressanta idéer. En häst och vagn-jakt i London, sjöjungfrur, zombies och Blackbeard är alla idéer som kunde gått hur långt som helst, istället faller alla pladask.

3/10