Recension: "Exit Through the Gift Shop"

Idag har jag sett den fantastiska dokumentären "Exit Through the Gift Shop" för andra gången. Att se filmen en gång till visade sig vara ett smart drag, för jag kände att jag inte riktigt hade snappat upp alla detaljer första gången jag såg den.

Det bästa med "Exit Through the Gift Shop" är att den går att tolka på så många vis. Som tittare kan man välja att bara se filmen som en inblick i den omåttligt intressanta street art-världen, men man kan också välja att leta efter det som finns under ytan. Bland annat är det mycket intressant att fundera över vad filmen egentligen säger om konst och konstnärer eller om filmen i själva verket bara är ett nytt konstprojekt från Banksys sida, och att Thierry Guetta därmed bara är en av hans kreationer/karaktärer. Filmen ställer också frågor kring vad konst egentligen är, och var gränserna går.

För mig känns det helt klart som om att det är minst vissa delar som är planerade/manusbaserade. Det känns hela tiden som om "kameran är perfekt utplacerad", vad filmen än visar, och det är väl framförallt det som gör att jag tvivlar starkt på att det är en regelrätt dokumentär. Sen funderar jag också mycket på hela storyn kring Guetta och hans utveckling till konstnären "Mr. Brainwash" och hur otrolig den egentligen är. Att hela denna otroliga story sedan fångats på film gör att trovärdigheten sviktar ytterligare, det är alldeles för mycket som faller på plats utan hinder.

En annan intressant aspekt att analysera är filmens budskap. Titeln "Exit Through the Gift Shop" låter i mina öron som en kritik som dagens konstsamhälle, där allt i konstvärlden bygger på pengar. I början verkar filmen vilja visa hur street art går emot detta system, medan slutet istället verkar bekräfta att det faktiskt är så inom street art också. Detta gör också att jag får vissa mockumentär-vibbar, det känns som filmen ger sig in på parodi/satir-territorium ibland.

Filmen bjuder på otroligt mycket hur man än väljer att tolka den, och om man bara ser den för "gatukonsten" så är den även då en riktigt underhållande och innehållsrik dokumentär. "Exit Trough the Gift Shop" är helt klart en av de bästa "dokumentärer" jag sett.

9/10

"Transformers: Dark of the Moon" Theatrical Trailer

Tredje delen i Transformers-sagan dyker upp på biograferna i sommar, och nu har den officiella fullängds-trailern släppts. Jag är inget överdrivet fan av dessa filmer, och nummer två i serien tyckte jag nästintill var helt värdelös. Det fanns dock en hel del värde i första filmen och baserat på det och denna fantastiska trailern tror jag att detta kan bli sommarens stora actionrulle, detta kan helt enkelt bli den bästa i serien.

Det är också positivt att det blivit lite intressanta ändringar i casten, bland annat har filmen fått uppdatering i form av de fruktansvärt skickliga skådisarna John Malkovich och Frances McDormand, som annars sällan är med i denna typ av film. Man har också sållat bort en av världens kanske sämsta skådespelare, Megan Fox, istället för henne får vi se Rosie Huntington-Whiteley. Eftersom Rosie endast är modell och inte har skådespelat tidigare kan det tragiskt nog bli lika illa som det var med Megan Fox, men man kan ju alltid hoppas.

Även om denna film skulle visa sig vara helt rutten verkar det som att vi kan vänta oss en hel del häftig robot-action, och vem har inte det på guilty pleasure-listan?

The Dark Tower

För drygt en vecka sedan läste jag ut Cormac McCarthys bok "Blood Meridian" som Zack Snyder tipsade om när han var på Sergel i Stockholm. Även om boken var riktigt, riktigt bra, så var den psykiskt påfrestande att läsa och därför har jag inte läst sedan dess.

Idag ska jag återigen slänga mig in i litteraturens underbara värld och påbörja (inte riktigt, har redan läst ett kapitel) Stephen Kings "The Gunslinger", första delen i hans Dark Tower-serie. Jag väljer att ta mig an denna bokserie dels för att den ofta anses vara Kings absoluta magnum opus, men också för att den snart blir både film och TV-serie med Javier Bardem i huvudrollen. Regisserar gör Ron Howard, en stabil regissör som tidigare gett oss fantastiska filmer som Apollo 13 och Frost/Nixon.

Omdöme kring boken kommer när jag läst klart.

I fokus: Kenneth Branagh & Zack Snyder

Kolla in mina artiklar på Sveriges största filmsajt, MovieZine!

I fokus: Zack Snyder

I fokus: Kenneth Branagh

Trailer till "Immortals"

Igår dök den första trailern upp till nya filmen från Tarsem Singh, "Immortals". Singh har tidigare gjort en av mina absoluta favoritfilmer, "The Fall", en väldigt annorlunda och allmänt underbar film. I år återvänder han till bioduken igen med detta nya spektakel med Henry Cavill (nyligen castad som nya Superman i Zack Snyders kommande version) i huvudrollen. "Immortals" baseras delvis på den grekiska mytologin, och Cavills karaktär är den mytomspunna Theseus. Filmen kretsar kring hans kamp mot den onde kung Hyperion (Mickey Rourke). Även Zeus, Poseidon, Athena och Apollon dyker upp i filmen.

De direkta reaktionerna från många håll ute på nätet har varit att detta är väldigt likt "300", det kan jag väl delvis hålla med om. Men om man bortser från att filmen innehåller svärd/pilar, och att den är väldigt stiliserad så tycker jag inte de har så överdrivet mycket gemensamt. Den stora skillnaden som jag känner är att Singh använder sig mindre av CGI än vad Snyder gör (inget ont om Snyder), det finns en hel del här som är praktiskt. "300" känns också mer som om den har en "mindre" story än "Immortals" som verkar spänna över mer tid, karaktärer och händelser. Det känns också som att "Immortals" har en mer poetisk stil/ton, liknande "The Fall", fast inte i samma mängd.

Jag tycker att trailern är kanon, och förhoppningsvis sviker inte Tarsem Singh oss denna gången heller.

Thor

Igår gick jag på Sverigepremiären av Kenneth Branaghs nya film "Thor", baserad på Marvels välkända seriehjälte. Huvudrollen görs av nykomlingen Chris Hemsworth och rollistan inkluderar även Natalie Portman, Stellan Skarsgård, Anthony Hopkins och Tom Hiddleston.

Thor är en stabil film, varken mer eller mindre. Den har en hel del positiva bitar, men också en del negativa. Det som jag tycker är extra positivt är framförallt det visuella och även Chris Hemsworth. Kostymerna, fotot och miljöerna är helt fantastiska och den bit av filmen som utspelas i Asgard lyser extra starkt. Hemsworth är grymt bra och riktigt övertygande som den kaxige guden, något jag tvivlade lite på innan jag såg filmen. Även Hopkins och Hiddleston är fantastiskt bra i sina roller.

Det negativa i filmen dyker upp när vi hamnar på vår egen planet. Karaktärerna som spelas av Clark Gregg och Kat Dennings känns stundtals helt överflödiga enligt mig. När allt är som roligast flikar Dennings in någon replik som verkligen lyser med sin lökighet, i stil med "This is going on Facebook, smile!". Filmen behöver helt enkelt inte Dennings, den är rolig nog ändå. Clark Gregg spelar SHIELD-agenten Coulson, som finns med i Marvels filmer för att brygga alla Marvels hjälte-storys innan "The Avengers" dyker upp nästa år. Bland annat finns det en totalt onödig scen där Coulson bara finns med för att säga "Is that one of Stark's"? Inför "The Avengers" gör också Jeremy Renner en cameo som Hawkeye, något som till skillnad från Coulson fungerar riktigt bra.

En annan negativ aspekt är skildringen av kärleken mellan Thor och Portmans karaktär, Jane. Det känns som jag behöver mycket längre speltid för att jag ska köpa deras totala och ovillkorliga kärlek för varandra.

Allt som allt är det en sevärd och actionfylld popcorn-rulle som helt klart ska ses på bio (tråkigt med 3D dock). Det finns en hel del fruktansvärt underhållande scener, bland annat alla scener där Thor använder Mjölner på olika sätt. Jag måste också nämna slutet, som varken är konventionellt eller förutsägbart, det kändes faktiskt riktigt fräscht. Branagh gör ett kanonjobb i registolen och alla de negativa aspekter som jag nämner har med manuset att göra.

6/10