The Beaver är en film som inte borde fungera, en film som från premissen sett är så skrattretande att den inte kan vara seriös. Trevligt nog är detta inte fallet, The Beaver är tveklöst den bästa filmen jag har sett hittills i år och därför också en film jag känner att jag vill skriva lite mer om.
The Beaver handlar om Walter Black (spelad av Mel Gibson), en djupt deprimerad man som hamnat allt längre och längre bort från sin familj, sitt jobb och sina vänner. Efter ett misslyckat självmordsförsök skapar han en egen form av terapi genom att kommunicera via en buktalar-docka som han hittat, en bäver. Filmen kretsar sedan kring hur Walter försöker få tillbaka fötterna på jorden och hur människorna i hans omgivning reagerar på och hanterar hans "terapi".
Som sagt, detta är en premiss som skulle kunna bli hur löjlig och pinsam som helst när den väl översätts till vita duken, men här har regissören Jodie Foster, manusförfattaren Kyle Killen och den skickliga skådisensemblen verkligen hittat rätt känsla och ton.
Först vill jag berömma den skara med skådespelare som Foster lyckats samla ihop. Skandalomsusade Gibson som gör huvudrollen spelar i princip sig själv och gör det på absolut bästa sätt, här tycker jag att en oscarsnominering är självklar. Walter Black är inte en lätt karaktär att spela på ett så seriöst och hjärtskärande sätt som Gibson gör, fruktansvärt imponerande rolltolkning. Även Jodie Foster, Jennifer Lawrence och Anton Yelchin är kanonbra i sina roller och jag skulle inte bytt ut någon av dem, även om jag kunde. Yelchin visar precis som Gibson upp sitt bästa skådespeleri någonsin och gör en riktigt trovärdig och sorglig insats som Walters son Porter, en kille som vill vara så olik sin pappa som möjligt för att inte en dag hamna på samma ställe. Jodie Foster är som alltid fantastisk, men har här inte något så utmanande som exempelvis Silence of the Lambs att jobba med. Lawrence fortsätter visa att hon är en otroligt lovande skådespelerska, något som vi insåg redan när vi såg Winter's Bone.
Sen måste jag också berömma själva "filmskaparna", framför allt Jodie Foster och Kyle Killen. Killens manus är ohyggligt rikt på alla sätt och jag har mycket svårt att hitta något att anmärka på. The Beaver är en sorglig och vacker film som rör stora teman och frågor, något jag alltid gillar. Det är också skönt att den inte följer många av de vanliga Hollywood-normerna som vi brukar få dras med i denna typen av film. Dialogen känns äkta och trovärdig, och det blir aldrig smörigt eller forcerat. Det mest imponerande är ändå att man trots den komiska premissen lyckas hålla ett stabilt fokus på lidandet och tragiken som filmens karaktärer får gå igenom. Allt detta skildras på ett mästerlig sätt av Jodie Foster som faktiskt inte regisserat särskilt många filmer tidigare, något som inte märks. Tack vare The Beaver vet vi nu att Foster inte bara är en skådespelerska att räkna med, utan även en regissör som tillhör de riktigt vassa.
The Beaver är en film som fick mig att fundera över mitt eget liv och min egen situation, det är en film som väcker känslor och berör. Kort sagt, ett mästerverk.
10/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar