Guillermo del Toro snackar om Alfonso Cuaróns "Gravity"

Children of Men är en av mina absoluta favoritfilmer genom tiderna och om jag ska välja den bästa av de åtta ganska mediokra Harry Potter-filmerna så väljer jag tveklöst The Prisoner of Azkaban. Vad har då dessa två filmer gemensamt? Den mexikanska och allmänt überskickliga regissören, Alfonso Cuarón (bilden).

Tillsammans med Guillermo del Toro (El Laberinto del Fauno, Hellboy) och Alejandro González Inárritu (Biutiful, Amores Perros, Babel) utgör Cuarón "Los Tres Amigos", tre regissörer och goda vänner, alla med mexikansk bakgrund. För Cuarón-fans som mig själv väntar en mycket spännande framtid med tanke på hans kommande SciFi-projekt Gravity. Det lilla vi vet om filmen hittills är att George Clooney och Sandra Bullock gör huvudrollerna, samt att den kretsar kring en kvinna (Bullock) som ska försöka återvända till jorden efter att hennes uppdrag i rymden på något vis fallerat.

Även om jag har varit omåttligt peppad på detta projekt redan sen starten har nu Guillermo del Toro gjort mig ännu mer sugen, något som jag inte trodde var möjligt. I en intervju med MTV pratar han om hur Gravity är fullkomligt mindblowing, att den kommer att utmana den nuvarande teknologin och även totalt omforma vissa sorters produktioner för all framtid. Tydligen har både David Fincher och James Cameron rådfrågats i teknikfrågor, vilket också gör att jag blir helt uppspelt över det här projektet. Gravity landar på biograferna någon gång under 2012, I can't wait.

Spana in intervjun med del Toro här:

Get More: Movie Trailers, Movies Blog

Underbara nyheter: "Breaking Bad" får en sista, 16 avsnitt lång säsong!

Jag har fantastiska nyheter att bjuda på idag, det är nämligen så att den amerikanska TV-kanalen AMC bestämt sig för att förnya den mästerliga serien Breaking Bad för en avslutande säsong innehållandes 16 avsnitt (eventuellt delas den upp i två säsonger med åtta avsnitt i vardera).

Serien började sändas år 2008 och kretsar kring kemiläraren Walter White (Bryan Cranston) som efter en lungcancerdiagnos blir crystal meth-kock. Tillsammans med sin före detta elev Jesse Pinkman (Aaron Paul) startar han en verksamhet och försöker på allvar ge sig in i de riktigt höga knarkligorna för att tjäna in de pengar han behöver till sin dyra behandling.

Hittills har vi fått en första säsong med sex avsnitt samt tre till bestående av 13 avsnitt. Seriens fjärde säsong började sändas den 17:e juli och är nu i full gång. Idag såg jag det femte avsnittet (Shotgun) ur den fjärde säsongen och det var inget annat än gudomligt bra. Bortsett från första avsnittet (Box Cutter) så är det säsongens bästa. Första säsongen var riktigt mörk, men ändå lyckas Vince Gilligan och hans crew ständigt att ta den till nya djup och avgrunder. Seriens manus och skådespeleri håller fruktansvärt hög nivå med Bryan Cranston i spetsen, kanske den absolut bästa skådespelaren i TV-branschen.

Eftersom detta är den serie jag tycker är näst bäst genom tiderna (Mad Men tar förstaplatsen) kunde jag inte ha varit gladare över det här beskedet. Dels är det kul att vi får se mer av Walter, Jesse och deras äventyr, men det är också känslan av att man kommer att avsluta serien när den ligger på topp som gör att detta beslut känns helt rätt. Det finns alldeles för många serier som skulle varit så mycket bättre om de fått sluta tidigare (Californication är en serie som jag kommer att tänka på direkt, den fjärde säsongen spårade ur rejält). Jag ser hellre att vi får en säsong för lite än en för mycket, man kommer ändå alltid kunna gå tillbaka och njuta av den oerhörda kvalitet som Breaking Bad faktiskt präglas av.

Colliders intervju med Nicolas Winding Refn

Den danska regissören Nicolas Winding Refn har många intressanta filmer på sin meritlista. Bland annat har han regisserat Pusher-trilogin, Bronson, Valhalla Rising och den kommande filmen Drive. På årets filmfestival i Cannes fick han priset för bästa regissör för sitt arbete med just den filmen.

Drive, med Ryan Gosling i huvudrollen, presenterades på årets ComicCon och då tog Steve Weintraub på Collider.com chansen att intervjua den udda och spännande regissören. Utöver Drive-snack pratas det om kontroll, kommande projekt och en hel del annat i denna 12 minuter långa videointervju.

En recension av Drive kommer efter premiären den 16:e september.

Synopsis:

"A Hollywood stunt performer who moonlights as a wheelman discovers that a contract has been put on him after a heist gone wrong."

Filmerna jag SKA se på bio i USA

Den 23:e augusti lyfter mitt plan från Stockholm mot det stora landet i väst, USA. Höstterminen kommer jag spendera på George Mason University som ligger cirka en halvtimme ifrån centrala Washington DC, staden jag ville vara nära. Närheten till DC innebär att jag praktiskt taget kommer kunna se ALLT på bio, även små releaser som bara kommer till de större städerna. We are not in Kalmar anymore.

Nedan kan du se listan på filmer som jag planerar att se på bio, en störd massa med underbara filmprojekt som jag väntat på alldeles för länge.

September:

- Apollo 18 (Gonzalo López-Gallego)

- Contagion (Steven Soderbergh)

- Drive (Nicolas Winding Refn)

- Moneyball (Bennett Miller)

Oktober:

- The Ides of March (George Clooney)

- Red State (Kevin Smith)

- The Rum Diary (Bruce Robinson)

- Anonymous (Roland Emmerich)

November:

- My Week with Marilyn (Simon Curtis)

- Immortals (Tarsem Singh)

- Tinker Tailor Soldier Spy (Tomas Alfredson)

- Carnage (Roman Polanski)

- The Descendants (Alexander Payne)

- The Artist (Michel Hazanavicious)

December:

- Mission: Impossible - Ghost Protocol (Brad Bird)

- Sherlock Holmes: A Game of Shadows (Guy Ritchie)

- The Iron Lady (Phyllida Lloyd)

(Bilden ovan kommer ifrån Roman Polanskis kommande film "Carnage")

Kommande adaption: "World War Z"

Den skickliga regissören Marc Forster (Finding Neverland, Quantum of Solace) håller just nu på att regissera sin adaption av Max Brooks bok World War Z, en kommande film som jag är fruktansvärt peppad på.

Jag har nu själv läst lite mer än halva boken och det som slog mig direkt var att jag inte riktigt förstått projektet, hur det är format och upplagt. Kort sagt kan jag säga att jag aldrig har läst något liknande i hela mitt liv. World War Z kan sägas utspela sig i en alternativ verklighet, en verklighet där ett globalt krig utkämpats mellan zombies och människor. Kriget är i boken över, och Max Brooks skildrar sig själv som en FN-utredare som åker runt i världen och intervjuar intressanta människor om deras delaktighet i kriget. Varje kapitel i boken är en helt ny fristående berättelse (bortsett från vissa sammanknytande begrepp/händelser som kommer tillbaka) som antingen utspelar sig innan, under eller i efterdyningarna av Z-kriget.

När jag nu har läst mer om filmprojektet inser jag att Brad Pitt kommer spela Max Brooks-karaktären (dock omdöpt till Gerry Lane) i filmen, vilket förhoppningsvis betyder att filmen kommer vara uppbyggd ungefär som boken. Man kommer helt klart få förstora Brooks-karaktären, eftersom han inte "syns" i boken förutom då han ställer frågor till de som intervjuas. Detta betyder kanske att filmen kommer berättas i flashback-form där Brad Pitt blir en sidokaraktär/ram medan huvudpersonerna i de mindre berättelserna (Anthony Mackie? James Badge Dale?) får föra filmen framåt.

Angående boken i sig så är den helt fantastisk på många sätt. Jag är minst sagt oerhört imponerad av hur Max Brooks med sin fantasi lyckats skapa hur många små berättelser som helst, alla riktigt läsvärda. Boken har också en läskigt autentisk och detaljerad känsla som gör att den sjuka mängden innehåll ibland känns alldeles för verkligt. Det är inte bara själva kriget som skildras, utan boken handlar också om det hypotetiska politiska spel som kanske skulle uppstå om en katastrof av denna magnitud skulle ske. World War Z är en bok jag rekommenderar till alla, och om eftersom jag litar på Marc Forster kan vi nog även vänta oss en bra film när den kommer ut år 2012.

(Bilden längst upp i inlägget kommer från Malta-inspelningen av World War Z)

Cannes 2011 - Prisutdelningen

Utdelningen av årets Cannes-priser gick just av stapeln och jag följde festligheterna via en livelänk. Många intressanta personligheter var närvarande, vissa fick priser, vissa satt i juryn och andra presenterade.

I juryn ingick bland andra Robert DeNiro, Jude Law, Uma Thurman, Linn Ullman och Olivier Assayas som alla var på plats. Presenterade gjorde bland andra Jane Fonda, Edgar Ramirez, Catherine Deneuve och Rosario Dawson.

Priset för bästa kvinnliga skådespelare gick till Kirsten Dunst för hennes roll i Lars von Triers "Melancholia", något som jag inte tyckte kändes särskilt oväntat. Cecile De France, med sin roll i bröderna Dardennes "Le Gamin au Vélo" var förmodligen det största hotet i den kategorin.

Priset för bästa manliga skådespelare gick till Jean Dujardin som gör huvudrollen i den svartvita stumfilmen "The Artist". Jag trodde det priset skulle gå till Ryan Gosling som spelar getaway-förare i "Drive", men med tanke på att "The Artist" och Dujardin fått mycket god kritik var det ingen skräll.

Priset för bästa regissör gick till den danska regissören Nicolas Winding Refn som är aktuellt med sin nya film "Drive" med Ryan Gosling, Bryan Cranston och Carey Mulligan. "Drive" är en film som jag skrivit en del om här på bloggen och jag ser grymt mycket fram emot att få se den framöver. Alex Billington på Firstshowing.net gav den lysande 10/10 i sin recension.

Grand Prix-priset gick till bröderna Dardenne för filmen "La Gamin au Vélo" som bland annat fick full pott av MovieZine.se.

Guldpalmen (Palme d'Or) gick till "The Tree of Life", något som jag är mycket glad över. "The Tree of Life" är Terrence Malicks nya film som jag också skrivit om tidigare. Detta är helt klart den film jag ser mest fram emot i år, och på fredag (27/5) ska den ses på premiären i Stockholm. Att filmen fick Guldpalmen gör att min enorma pepp höjs ytterligare, även om jag inte trodde att det var fysiskt möjligt.

"The Tree of Life"-respons från Cannes

I måndags hade Terrence Malicks nya film "The Tree of Life" premiär på Cannes Filmfestival. Malick är en väldigt speciell regissör och "The Tree of Life" är hans femte film på hela 40 år, det är med andra ord en man som jobbar mycket detaljerat och långsamt. Jag har sett alla hans filmer, "Badlands", "Days of Heaven", "The Thin Red Line" och "The New World". Jag håller "Badlands" som hans bästa, en mästerlig "road-movie" från 1973 med Martin Sheen och Sissy Spacek i sina unga år. Malick är inte en regissör för alla, han väljer ofta att göra väldigt långsamma och poetiska filmer utan något standardnarrativ, något som många verkligen avskyr.

Dels är det Malicks namn som gör att "The Tree of Life" är den film jag ser mest fram emot i år, men det är även en hel del andra faktorer som spelar in. Bland annat har filmen av många jämförts med Stanley Kubricks "2001: A Space Odyssey" som är en av mina absoluta favoritfilmer. Filmen har också en magnifik rollista som leds av Brad Pitt, Jessica Chastain och Sean Penn. Jag är också mycket intresserad av storyn som känns annorlunda och fräsch. I filmen får vi följa tre berättelser, i den första skildras universums födelse med hjälp av specialeffekter och liknande, i den andra ser vi Sean Penns karaktär i nutid och i den tredje ser vi Sean Penns karaktär i ung ålder (1950-talet) och hans relation med sina föräldrar, spelade av Brad Pitt och Jessica Chastain.

"The Tree of Life" har spännande nog fått mycket blandad kritik i Cannes, något som gör att man ännu mer längtar till man får se slutresultatet själv. Enligt uppgifter blev det både burop och applåder när visningen var över. På MovieZine.se där jag själv skriver artiklar, gav man filmen 2/5 och kallade den för lång, pretentiöst och tråkig. Däremot gav The Guardian filmen full pott och säger att Malick här skapat "visionary cinema on an unashamedly huge scale". Devin Faraci från Badass Digest skriver såhär i sin recension: "An awesome work of filmmaking, an incredibly masterful and haunting and beautiful piece. This is big art, and it is worth more than one viewing".

Även på Twitter gick snacket på högvarv efter visningen, och exempelvis filmkritikern James Rocchi skrev "Malick goes from Genesis to the end times, pausing in '50s America, and will lose many along the way. Gorgeous, shapeless..". Vår egna filmguru Mats Karlsson från MZ var mer skeptisk och skrev "är missnöjd med Tree of Life. Det kretsar kring ett dödsfall och inget mer, tyvärr".

Själv ska jag se filmen på Sverigepremiären i Stockholm den 27:e maj, och efteråt kommer mina tankar kring filmen finnas här på bloggen. Spana in trailern till "The Tree of Life" nedan.

Kommande projekt: Paul Thomas Anderson och Darren Aronofsky

Under veckan har det dykt upp två intressanta nyheter kring kommande filmprojekt som finns på min radar. För det första står det nu klart att Paul Thomas Anderson (den bästa nu levande regissören om man frågar mig) kommer spela in sin nya film i sommar, en film som tidigare gick under namnet "The Master". Just nu har filmen ingen officiell titel, men det vi vet är att den kretsar kring religion, ett ämne som PTA pryglar hårt i "There Will Be Blood" (yes, den bästa filmen genom tiderna). Enligt flera uppgifter kommer Philip Seymour Hoffman spela en karaktär som går under namnet The Master, och Joaquin Phoenix kommer göra sin comeback som Freddie Sutton, en alkoholist som blir Hoffmans högra hand.

Laura Dern, Amy Adams och även svenska Lena Endre har det pratats om när det gäller de kvinnliga skådespelarna i filmen, men ännu är inget klart. PTA har även ytterligare ett projekt på gång, en adaption av Thomas Pynchons bok "Inherent Vice", ett projekt som han också lyckats säkra finansiering för. För mig är detta helt klart det största som kan hända i filmvärlden just nu, att Paul Thomas Anderson äntligen ska sätta igång med nya filmer. Efter mästerverken "There Will Be Blood", "Magnolia" och "Boogie Nights", har denne ohyggligt skickliga regissör mitt fulla förtroende.



En annan regissör som också har mitt fulla förtroende är Darren Aronofsky, även han en favorit. Darren har levererat en hel del i filmbranschen, hans främsta verk inkluderar "The Fountain", "The Wrestler" och en av förra årets bästa filmer, "Black Swan".

Aronofsky har också ett intressant projekt på gång, dock inte lika utvecklat som PTAs. Efter att Aronofsky hoppade av "The Wolverine" för en månad sedan har han nu siktat in sig på att göra en SciFi-film vid namn "Human Nature". Enligt vissa källor är George Clooney nära ett avtal för att göra huvudrollen i filmen, en film som kretsar kring en man som varit nedfryst under en längre period och vaknar upp i en förändrad värld, en värld där människor är husdjur åt någon annan art.

Båda dessa projekt låter omåttligt intressanta, jag hoppas att även Aronofskys kan lyfta snart.

"Justified"

Big Brother - "We're in a lot of trouble"

Howard Beale i Sidney Lumets mästerverk "Network" har en poäng som är lika aktuell idag som när filmen släpptes år 1976. Varje gång TV-programmet "Big Brother" sänds på svensk TV bänkar sig mellan 300 000 och 500 000 människor i sina soffor. Hur kommer detta sig? Hur kommer det sig att folk fortfarande väljer att konsumera denna sortens skräpkultur?

Runt om i hela världen finns det mängder av människor som faktiskt gör en ärlig chans att skapa något med mening och syfte, något som kan påverka och få oss att fundera. Trots det är det ändå alltid TV-program som "Big Brother" och filmer som "American Pie" som hittar framgång, med andra ord rena skräpet, sorgligt. Det allra tråkigaste är att dessa trender håller i sig, soptunne-program som "Paradise Hotel", "Bonde söker fru" och "Big Brother" är hetare än någonsin, och tack vare detta förflyttas värdefulla resurser till helt fel ställe.

Jag har svårt att förstå hur man frivilligt kan vilja titta på exempelvis "Big Brother". Är man så avtrubbad? Har man verkligen så tråkigt? Är livet verkligen så innehållslöst att man måste observera andra innehållslösa människor? Varför skulle man vilja se människor skämma ut sig, ha sex, bråka, supa och spy i TV? Är det inte lite bisarrt och skrämmande? Handlar det kanske om skadeglädje? Är det kul att se hur dessa människor förstör sina liv, sin trovärdighet och sina möjligheter för all framtid? Känns det inte otäckt att veta att skaparna av dessa program vet precis vad de sysslar med när det gäller hur man ska lura så många tittare som möjligt på så mycket tid och pengar som möjligt? Varför fortsätter folk att trampa i samma fälla som alltid tidigare?

Frågorna haglar, men som sagt, jag förstår verkligen inte.

"You people sit there, day after day, night after night, all ages, colors, creeds... We're all you know. You're beginning to believe the illusions we're spinning here. You're beginning to think that the tube is reality, and that your own lives are unreal. You do whatever the tube tells you! You dress like the tube, you eat like the tube, you raise your children like the tube, you even think like the tube! This is mass madness, you maniacs! In God's name, you people are the real thing! WE are the illusion!" - Howard Beale

I fokus: Kenneth Branagh & Zack Snyder

Kolla in mina artiklar på Sveriges största filmsajt, MovieZine!

I fokus: Zack Snyder

I fokus: Kenneth Branagh