Recension: "The Tree of Life"

"The Tree of Life"

Igår såg jag äntligen Terrence Malicks nya film "The Tree of Life" på den svenska premiären. Filmen går bara upp i Stockholm och Göteborg och jag hade därför en himla tur att jag befann mig i huvudstaden där jag kunde se den. Det första man bör göra innan man ger sig på den här filmen är att veta lite om Malick och hans särskilda stil, det kan du läsa mer om i min artikel om regissören på MovieZine.

Det första som slog mig när jag satte mig ner i biosalongen var att de flesta andra i lokalen förmodligen inte hade någon aning om vad de snart skulle få se. Vissa läser säkert lite löst om filmen i tidningen och tror att detta är ett nytt normalt familjedrama med Brad Pitt, och oj vad fel de har.

"The Tree of Life" är en otroligt smal film, en film som helt är inriktad på att vara någon form av konstverk istället för ett vanligt narrativ med en början och ett slut. Det är i princip en samling vackra bilder till tonerna av pampig musik och voiceover som visas på vita duken, det finns en hel del tidshopp och långa bitar av filmen saknar helt dialog. Filmen håller ett långsamt tempo och har en väldigt lyrisk känsla och ton. Om man inte tycker detta låter intressant kan "The Tree of Life" vara det värsta filmvalet någonsin, men om man som jag tycker att det i alla fall finns något att hämta i denna typ av film kan det bli en mycket givande upplevelse.

Eftersom jag har sett alla Malicks tidigare filmer och därför visste precis vad jag hade att vänta mig hade jag haft en hel del tid på mig att ställa in psyket på rätt sätt, något som var värdefullt. Filmen skildrar en man vid namn Jack (Sean Penn), som börjar reflektera över sitt förflutna och sin uppväxt i 50-talets Texas där han slits mellan sin mamma (Jessica Chastain) och sin pappa (Brad Pitt). Filmen bygger på dessa två tidslinjer, men också av en tredje tidslinje där vi får följa universums och livets utveckling fram till människans framfart.

Alla skådespelare i filmen, även om de flesta inte får särskilt mycket speltid, är fruktansvärt bra. Brad Pitt känns som det perfekta valet för rollen som den hårda fadern som vill förbereda sina söner för en tuff och girig värld. Även Jessica Chastain, Sean Penn och de barn som spelar bröderna i filmen är fantastiskt skickliga. Det som jag också kommer att tänka på direkt är Emmanuel Lubezkis foto och Alexandre Desplats musik, två utsökta delar som verkligen tillför massor till slutprodukten.

Det bästa med "The Tree of Life" är helt klart CGI-sekvensen som skildrar världens utveckling, en cirka 20 minuter lång sekvens som helt saknar dialog, men som innehåller gudomliga bilder på big bang, cellbildning, dinosaurier, vulkaner, vattenfall osv., allt ackompanjerat av episk musik som sätter sig på trumhinnan. Scenerna som utspelar sig på 50-talet är också riktigt bra, men de få gånger vi befinner oss i nutid tillsammans med Sean Penn faller filmen lite, vilket är synd.

Allt som allt är "The Tree of Life" ett otroligt vackert och välskapt kollage, ett kollage som väcker frågor om livet, döden, utveckling, existens, uppfostran, sorg, brödraskap, girighet och tro. Även om den inte är det mästerverk som jag hoppades på är det helt klart en av de bättre filmer jag sett från 2011.

8/10

"The Great Gatsby" - En magisk bok

F. Scott Fitzgeralds bok "The Great Gatsby" är en bok som länge legat mig varmt om hjärtat, en bok som aldrig riktigt släpper taget. Första gången jag bekantade mig med boken var när jag läste Svenska A i ettan på gymnasiet. En av uppgifterna i den kursen var att läsa en klassiker och sedan recensera den, dock var jag tvungen att läsa den svenska översättningen på grund av att det var just svenska vi hade. Från första början var jag inte särskilt imponerad, bokens första halva tycktes flyta på alldeles för långsamt och jag kände mig ibland uttråkad, men när den väl började närma sig slutet och det mästerliga klimaxet började intresset växa. När jag var klar med boken kände jag att jag ville läsa den igen för att verkligen kunna bearbeta allt, något som jag gjorde efter något år. Andra gången jag läste den blev det på originalspråket, engelska, och det är helt klart den versionen man ska läsa om man är sugen. F. Scott Fitzgeralds engelska är ohyggligt vacker och detaljerad, något som man tappar lite i översättningen till svenska tycker jag.

Igår avslutade jag min tredje "The Great Gatsby"-period (förbereder mig inför Baz Luhrmanns kommande filmadaption) och denna gången provade jag på ljudboksversionen med uppläsning av Frank Muller, en snubbe med perfekt röst. Om jag ska vara ärlig är nog detta första gången jag totalt förstått boken (om jag nu har det), jag har nämligen en förmåga att "flyta iväg" när jag läser, och helt plötsligt känner man att man inte riktigt vet vad som hände på de senaste fem sidorna. De två första gångerna jag läste blev det nog en hel del av "flyta bort"-problemet, Denna gången känner jag att jag verkligen "läst" boken på riktigt, vilket är skönt.

"The Great Gatsby" är kort sagt en magisk bok, en bok med fantastisk stämning och stil. Den utspelar sig på 20-talet, framförallt i New Yorks rikare delar där vi får möta en man vid namn Nick Carraway. Nick fascineras av sin mystiske granne Gatsby som anordnar enorma överflödiga fester som alla pratar och drömmer om. Vi får också bekanta oss med paret Daisy och Tom Buchanan, gamla vänner till Nick. Andra framträdande karaktärer i boken är Toms älskarinna Myrtle Wilson och hennes man George. Hela boken kretsar runt dynamiken kring dessa karaktärer och den tomma och plastiga värld som de lever i.

Det absolut bästa med boken är Jay Gatsby, en karaktär och person som man inte riktigt kan sätta fingret på, vem är han egentligen? Vilka är hans motiv? Varifrån kommer hans tillgångar? Det är också intressant att analysera hur Fitzgerald använder en till synes "vanlig" kärlekshistoria för att kunna släppa flera tema/idé-bomber i knät på läsaren. "The Great Gatsby" kan ses som en beskrivning av den amerikanska drömmens förfall och hur materialism dödar människans själ och mening. I detta avseende är boken väldigt lik en annan av mina favoritböcker, Chuck Palahniuks "Fight Club" som också präglas av liknande teman.

"The Great Gatsby" kan mycket möjligt vara min absoluta favoritbok genom tiderna, dock är jag inte 100 % säker på det. Det som jag med säkerhet kan säga är att kapitel sju och åtta är de bästa kapitlen jag läst i hela mitt liv. Kapitel ett till sex kan sägas vara bokens uppbyggnad, de kapitel där Fitzgerald lägger grunden för hela berättelsen och bygger upp spänning. Kapitel nio är bokens avrundning och nedtoning, där Fitz lämnar rum för tankar och reflektioner. Dessa kapitel håller alla mycket hög klass, men de är inte riktigt lika sylvassa som sjuan och åttan. Dessa två kapitel utgör bokens fruktansvärt välskrivna och välstrukturerade klimax som i alla tider kommer finnas i mitt huvud, det är två magiska kapitel som aldrig släpper taget.

"The Descendants"-trailer

Oh my god säger jag bara, det är såhär man gör en bra trailer, du store tid! I vinter kommer Alexander Paynes nya film "The Descendants" ut på biograferna, en film som jag väntat på sen det först började snackas om projektet. Dels är jag ett stort fan av denna typ av dramafilmer, men också av Paynes mästerverk "Sideways" som är en film som ligger mig varmt om hjärtat. Detta känns också lite som en andlig uppföljare till "Up in the Air", en annan av mina absoluta favoritfilmer.

Officiell synopsis och trailer:

"THE DESCENDANTS is a sometimes humorous, sometimes tragic journey for Matt King (George Clooney) an indifferent husband and father of two girls, who is forced to re-examine his past and embrace his future when his wife suffers a boating accident off of Waikiki. The event leads to a rapprochement with his young daughters while Matt wrestles with a decision to sell the family's land handed down from Hawaiian royalty and missionaries."

Trailer till "Salvation Boulevard"

I januari gick Sundance Filmfestival av stapeln som vanligt. En av filmerna på årets festival som verkar tilltala mig är George Ratliffs "Salvation Boulevard" som idag har fått en trailer. Filmen kretsar kring den moderna och stenrika pastorn Dan Day (Pierce Brosnan) och hur han sätter dit en hippie vid namn Carl Vandeveer (Greg Kinnear) för ett brott han själv begått. Även Marisa Tomei, Ed Harris och Jennifer Connolly gör roller i filmen.

Filmen har fått ganska blandad kritik, vilket alltid är intressant. Detta kan helt enkelt blir lika bra som det kan bli dåligt. Mina förhoppningar är att att se en riktigt vass och smart religionssatir med många skickliga skådisar i spetsen. Den härliga trailern verkar lova just detta.

"Take Shelter"-trailer

Idag har Yahoo Movies släppt den första trailern till "Take Shelter" med fantastiske Michael Shannon i huvudrollen och relativt okända Jeff Nichols (Shotgun Stories) i registolen. Med tanke på trailern, Shannon och det intressanta upplägget är detta en film jag ser varmt fram emot att få se senare i år. Även Jessica Chastain som närmast kan ses i Terrence Malicks "The Tree of Life" gör en av huvudrollerna i filmen. Jag är svag för filmer med psykologiska teman och karaktärer präglade av psykologisk problematik, detta ser ut att vara just en sådan film och den kommer nå biograferna i höst.

Officiell synopsis och trailer:

"Curtis LaForche lives in a small Ohio town with his wife Samantha and six-year-old daughter Hannah, who is deaf. Curtis makes a modest living as a crew chief for a sand-mining company. Samantha is a stay-at-home mother and part-time seamstress who supplements their income by selling handmade wares at the flea market each weekend. Money is tight, and navigating Hannah’s healthcare and special needs education is a constant struggle. Despite that, Curtis and Samantha are very much in love and their family is a happy one.

Then Curtis begins having terrifying dreams about an encroaching, apocalyptic storm. He chooses to keep the disturbance to himself, channeling his anxiety into the obsessive building of a storm shelter in their backyard. His seemingly inexplicable behavior concerns and confounds Samantha, and provokes intolerance among co-workers, friends and neighbors. But the resulting strain on his marriage and tension within the community doesn’t compare to Curtis’ private fear of what his dreams may truly signify.

Faced with the proposition that his disturbing visions signal disaster of one kind or another, Curtis confides in Samantha, testing the power of their bond against the highest possible stakes."

Cannes 2011 - Prisutdelningen

Utdelningen av årets Cannes-priser gick just av stapeln och jag följde festligheterna via en livelänk. Många intressanta personligheter var närvarande, vissa fick priser, vissa satt i juryn och andra presenterade.

I juryn ingick bland andra Robert DeNiro, Jude Law, Uma Thurman, Linn Ullman och Olivier Assayas som alla var på plats. Presenterade gjorde bland andra Jane Fonda, Edgar Ramirez, Catherine Deneuve och Rosario Dawson.

Priset för bästa kvinnliga skådespelare gick till Kirsten Dunst för hennes roll i Lars von Triers "Melancholia", något som jag inte tyckte kändes särskilt oväntat. Cecile De France, med sin roll i bröderna Dardennes "Le Gamin au Vélo" var förmodligen det största hotet i den kategorin.

Priset för bästa manliga skådespelare gick till Jean Dujardin som gör huvudrollen i den svartvita stumfilmen "The Artist". Jag trodde det priset skulle gå till Ryan Gosling som spelar getaway-förare i "Drive", men med tanke på att "The Artist" och Dujardin fått mycket god kritik var det ingen skräll.

Priset för bästa regissör gick till den danska regissören Nicolas Winding Refn som är aktuellt med sin nya film "Drive" med Ryan Gosling, Bryan Cranston och Carey Mulligan. "Drive" är en film som jag skrivit en del om här på bloggen och jag ser grymt mycket fram emot att få se den framöver. Alex Billington på Firstshowing.net gav den lysande 10/10 i sin recension.

Grand Prix-priset gick till bröderna Dardenne för filmen "La Gamin au Vélo" som bland annat fick full pott av MovieZine.se.

Guldpalmen (Palme d'Or) gick till "The Tree of Life", något som jag är mycket glad över. "The Tree of Life" är Terrence Malicks nya film som jag också skrivit om tidigare. Detta är helt klart den film jag ser mest fram emot i år, och på fredag (27/5) ska den ses på premiären i Stockholm. Att filmen fick Guldpalmen gör att min enorma pepp höjs ytterligare, även om jag inte trodde att det var fysiskt möjligt.

Första bilden på Tom Hardy som Bane i "The Dark Knight Rises"

Just nu håller Christopher Nolan på för fullt med den sista delen i sin Batman-trilogi efter "Batman Begins" och "The Dark Knight". Projektet hålls så hemligt som möjligt men filmens casting har vi koll på. För det första vet vi att Christian Bale, Morgan Freeman, Michael Caine och Gary Oldman återvänder till den tredje delen, men också att Joseph Gordon-Levitt, Marion Cotillard, Anne Hathaway och Tom Hardy är nya viktiga tillskott. Levitt kommer spela polisen Adam Blake, Cotillard gör rollen som Miranda Tate (medlem i Wayne Enterprises-styrelsen), Hathaway spelar den nya versionen av Catwoman och Tom Hardy kommer göra rollen som Bane (var Poison Ivys hejduk i Batman & Robin).

Idag har filmens viral-marknadsföring satts igång med ett släpp av den första bilden på just Bane. HÄR finns bilden i högre upplösning.

Första bilderna på Jennifer Lawrence som Katniss Everdeen i "The Hunger Games"

Efter framgångar med exempelvis "Lord of the Rings", "Harry Potter" och "Twilight" har Hollywood nu insett hur säkert och lönsamt det är att filmatisera bokserier med en stora läsarbaser. Framöver kommer vi få se filmatiseringar av Stephen Kings "Dark Tower"-böcker (förhoppningvis, projektet har en del problem just nu) och även Suzanne Collins "The Hunger Games"-böcker. Själv har jag inte läst böckerna i denna serie, men jag har beställt den första och ska läsa den inom kort.

Gary Ross kommer att regissera den första filmen i serien och rollistan har en hel del intressanta namn. Bland andra Woody Harrelson, Wes Bentley, Stanley Tucci, Elizabeth Banks, Josh Hutcherson och Liam Hemsworth har fått roller i filmen. Den viktigaste castingen är dock av huvudrollen som Katniss Everdeen, en roll som gått till den otroligt begåvade Jennifer Lawrence. Lawrence är just nu lite av en doldis, men tro mig, om några år kommer alla veta vem hon är. Förra året var hon med i den kritikerrosade filmen "Winter's Bone" och hon fick en Oscarsnominering för sin rolltolkning. I år kan vi se henne i kommande "X-Men: First Class" som Mystique och hon gör även en roll i Jodie Fosters "The Beaver".

Nedan har jag lagt till en synopsis och de två första bilderna (klicka för högre upplösning) på Jennifer Lawrence i rollen som Katniss.

"The Hunger Games introduces sixteen-year-old Katniss Everdeen, who lives in a post-apocalyptic world in the country of Panem where North America once stood. This is where a powerful government working in a central city called the Capitol holds power. In the book, the Hunger Games are an annual televised event where the Capitol chooses one boy and one girl from each district to fight to the death. The Hunger Games exist to demonstrate not even children are beyond the reach of the Capitol's power"

Recension "Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides"

Igår såg jag den nya installationen i Pirates-sagan på bio, "Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides", och tyvärr var detta solklart den sämsta i serien. De tre första filmerna regisserades av Gore Verbinski, som nu lämnat över stafettpinnen till Rob Marshall, en regissör med en tidigare karriär inom musikal och dansbranschen.

Precis som väntat så är det "The Fountain of Youth" som denna film kretsar kring, något som hintades redan i slutet på trean. Man har här slopat Keira Knightley och Orlando Bloom och istället lagt till exempelvis Ian McShane som Blackbeard och Penélope Cruz som Blackbeards dotter Angelica.

Denna film har så många problem att jag inte vet vilken ände jag ska börja i. För det första är den alldeles, alldeles för lång. Den klockar in på cirka 2 timmar och 19 minuter och det känns som man sitter i biosalongen i en evighet. Längden på de andra tre filmerna har varit liknande, men då hade man saker att fylla ut speltiden med, här har man inte det. Det känns som att Rob Marshall och hans team tror att man bara kan släppa Depp lös som Jack Sparrow så kommer allt lösa sig, men oj så fel de har. Jack Sparrow funkar bra när filmerna har annat att bjuda på och när manuset är på topp, tyvärr så sviktar det alldeles för mycket i denna.

Filmens förmodligen svagaste bit är inledningen, där löken verkligen rinner ur varenda skarv. På pappret verkade det intressant, en rymning i London, men det utförs riktigt kasst. Marshall har tagit en mindre seriös och mer slapstick-aktig approach, istället skulle han gått åt andra hållet till en mörkare och mer seriös "Pirates". Det är också roligt att se hur Jack Sparrow åker häst och vagn på en slumpmässig rutt i London, och just där han råkar stanna finns pappa Sparrow som kan rädda honom från en brittisk soldat. Detta händer ständigt i filmen, karaktärer, verktyg och andra element bara dyker upp där de mest behövs, utan att det finns någon som helst logik.

De nya karaktärerna var också en faktor som var intressant på pappret, men som misslyckas i slutresultatet. Att få se Ian McShane som Blackbeard lät helt fantastiskt, men även om Ian är en fantastisk skådespelare får han en så ohyggligt tråkig karaktär att jobba med här. De tidigare filmerna har haft skurkar i form av ganska djupa karaktärer som Barbossa och Davy Jones, karaktärer som man ibland fått problem att placera på ond/god-skalan. Även om man sitter och hoppas på att Blackbeard ska få lite djup får han inte det, han är ond, ond och ond, och gud vad ointressant han blir. Penélope Cruz slarvas också bort, en av världens bästa skådespelerskor får här jobba med en karaktär som vi sett tusen gånger förut, den starka kvinnan som har haft någon form av tidigare förhållande med huvudkaraktären som slutat illa. Det ständiga gnäbbet mellan Angelica och Jack blir gammalt efter 15 minuter.

Filmen har några få ljuspunkter som jag för rättvisans skull också måste nämna. Bland annat så är Hawaiis miljöer otroligt vackra och tänk vad underbart det skulle vara om en riktigt, riktigt bra film kunde utnyttja detta på samma sätt som "On Stranger Tides" gör. Geoffrey Rush i rollen som Barbossa är förmodligen det som är bäst med hela filmen, precis som i resterande filmer är han långt över stabil. Sen måste jag också säga att en del av scenerna fungerar ganska bra och är underhållande, men tyvärr är de sorgligt få.

"Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides" är en film som präglas av missade möjligheter och intressanta idéer. En häst och vagn-jakt i London, sjöjungfrur, zombies och Blackbeard är alla idéer som kunde gått hur långt som helst, istället faller alla pladask.

3/10

"The Tree of Life"-respons från Cannes

I måndags hade Terrence Malicks nya film "The Tree of Life" premiär på Cannes Filmfestival. Malick är en väldigt speciell regissör och "The Tree of Life" är hans femte film på hela 40 år, det är med andra ord en man som jobbar mycket detaljerat och långsamt. Jag har sett alla hans filmer, "Badlands", "Days of Heaven", "The Thin Red Line" och "The New World". Jag håller "Badlands" som hans bästa, en mästerlig "road-movie" från 1973 med Martin Sheen och Sissy Spacek i sina unga år. Malick är inte en regissör för alla, han väljer ofta att göra väldigt långsamma och poetiska filmer utan något standardnarrativ, något som många verkligen avskyr.

Dels är det Malicks namn som gör att "The Tree of Life" är den film jag ser mest fram emot i år, men det är även en hel del andra faktorer som spelar in. Bland annat har filmen av många jämförts med Stanley Kubricks "2001: A Space Odyssey" som är en av mina absoluta favoritfilmer. Filmen har också en magnifik rollista som leds av Brad Pitt, Jessica Chastain och Sean Penn. Jag är också mycket intresserad av storyn som känns annorlunda och fräsch. I filmen får vi följa tre berättelser, i den första skildras universums födelse med hjälp av specialeffekter och liknande, i den andra ser vi Sean Penns karaktär i nutid och i den tredje ser vi Sean Penns karaktär i ung ålder (1950-talet) och hans relation med sina föräldrar, spelade av Brad Pitt och Jessica Chastain.

"The Tree of Life" har spännande nog fått mycket blandad kritik i Cannes, något som gör att man ännu mer längtar till man får se slutresultatet själv. Enligt uppgifter blev det både burop och applåder när visningen var över. På MovieZine.se där jag själv skriver artiklar, gav man filmen 2/5 och kallade den för lång, pretentiöst och tråkig. Däremot gav The Guardian filmen full pott och säger att Malick här skapat "visionary cinema on an unashamedly huge scale". Devin Faraci från Badass Digest skriver såhär i sin recension: "An awesome work of filmmaking, an incredibly masterful and haunting and beautiful piece. This is big art, and it is worth more than one viewing".

Även på Twitter gick snacket på högvarv efter visningen, och exempelvis filmkritikern James Rocchi skrev "Malick goes from Genesis to the end times, pausing in '50s America, and will lose many along the way. Gorgeous, shapeless..". Vår egna filmguru Mats Karlsson från MZ var mer skeptisk och skrev "är missnöjd med Tree of Life. Det kretsar kring ett dödsfall och inget mer, tyvärr".

Själv ska jag se filmen på Sverigepremiären i Stockholm den 27:e maj, och efteråt kommer mina tankar kring filmen finnas här på bloggen. Spana in trailern till "The Tree of Life" nedan.

Trailer och två posters till "Tintin"

Steven Spielbergs filmversion av Hergés klassiska serier "Tintin" har premiär i höst. Filmen heter "The Adventures of Tintin" och baseras på de tre seriealbumen "The Secret of the Unicorn", "Red Rackham's Treasure" och "The Crab with the Golden Claws".

Filmen är producerad och animerad med motion capture-teknik, vilket innebär att riktiga skådespelare anställts och gjort rollerna i en studio där (med hjälp av dräkter, kameror och annan utrustning) deras rörelser/skådespel registreras digitalt och sedan appliceras på en animerad karaktär. I rollerna ser vi Jamie Bell (fantastisk i Billy Elliot) som Tintin, Daniel Craig som Red Rackham och Andy Serkis som Captain Haddock.

Idag dök två nya posters upp (längst ner i inlägget), en amerikansk och en brittisk, och jag tycker att båda är fantastiskt fina. Enligt Empire kommer vi imorgon få se en första sneak-peek från trailern. När det materialet dyker upp kommer det finnas här på bloggen inom kort, håll utkik.

UPDATE: Nu kan trailern ses nedan, i gudomlig HD.

"Fright Night" Trailer

Idag släppte Dreamworks det första videomaterialet från Craig Gillespies remake av "Fright Night" från 1985. Den nya rollistan består av Colin Farrell, Anton Yelchin, Imogen Poots och Toni Collette.

Detta är en film som kan bli hur bra som helst, men även hur dålig som helst tyvärr. Kvaliteten på remakes överlag är väldigt låg, men det känns ändå som det finns en del kvalitet att hoppas på här. Framförallt blev jag direkt häpnadsväckande imponerad av Colin Farrell i denna trailer, han känns verkligen som ett perfekt castingval.

Synopsis:

"Senior Charlie Brewster (Anton Yelchin) finally has it all—he's running with the popular crowd and dating the hottest girl in high school. In fact, he's so cool he's even dissing his best friend Ed (Christopher Mintz-Plasse). But trouble arrives when an intriguing stranger Jerry (Colin Farrell) moves in next door. He seems like a great guy at first, but there's something not quite right—and everyone, including Charlie's mom (Toni Collette), doesn't notice. After witnessing some very unusual activity, Charlie comes to an unmistakable conclusion: Jerry is a vampire preying on his neighborhood. Unable to convince anyone that he's telling the truth, Charlie has to find a way to get rid of the monster himself in this Craig Gillespie-helmed revamp of the comedy-horror classic."

Första officella bilden från Rian Johnsons "Looper"

Empire har nu levererat den första officella bilden från Rian Johnsons nya film, "Looper" med Bruce "Guns Blazing" Willis. Johnson har tidigare gjort en hel del som jag uppskattar, hans första film "Brick" är en av mina favoriter, och även "The Brothers Bloom" är en riktigt kanonrulle. Johnson gjorde också ett av de mest minnesvärda avsnitten av "Breaking Bad", en favorit i TV-serievärlden.

Synopsis:

"Looper is a time travel movie, set in a near future where time travel doesn’t exist but will be invented in a few decades. It’s pretty dark in tone, much different from Bloom, and involves a group of killers (called Loopers) who work for a crime syndicate in the future.

Their bosses send their targets hogtied and blindfolded back in time to the Loopers, and their job is to simply shoot them in the head and dispose of the body. So the target vanishes from the future and the Loopers dispose of a corpse that doesn’t technically exist, a very clean system.

Complications set in from there."

Vi får också se skådisar som Joseph Gordon-Levitt (samma roll som Willis gör, men den yngre versionen), Emily Blunt, Paul Dano och Jeff Daniels i filmen. Mina förhoppningar är att detta blir filmen som Inception lönlöst försökte bli och kunde ha blivit, en SciFi-action som ger oss något vi aldrig sett tidigare. Det är en grymt intressant tanke att fundera på hur en kombination av den flippade känslan i "Brick" och SciFi-formulan kan komma att se ut.

Om jag skulle göra en lista över de filmer jag ser mest fram emot år 2012 är tveklöst "Looper" en av de som ligger högst upp.

"Blade Runner"

Ridley Scotts film "Blade Runner" från 1982 har alltid förbryllat mig. De första gångerna jag såg den tyckte jag inte att den var mer än medelmåttig, men likväl ville jag dra igång den igen så fort den var slut. Det var helt enkelt något som inte stämde, det har hela tiden känts som att jag missat något, som att jag inte kunnat analysera och ta in hela upplevelsen. Inte förrän idag, när jag såg filmen för fjärde gången (i sin helhet), har jag insett denna films storhet.

Filmen är löst baserad på Philip K. Dicks bok "Do Androids Dream of Electric Sheep?" och utspelar sig i framtida Los Angeles, år 2019. I denna framtida värld har man skapat så kallade replikanter, robotar som både fysiskt och psykiskt är väldigt lika människor. Användning av dessa robotar är bara tillåtet på vissa kolonier ute i rymden, där de utför olika typer av arbete. Vissa utav dessa replikanter lyckas dock olagligt ta sig till jorden och för att likvidera replikanterna sätter man in så kallade "Blade Runners". Filmen kretsar kring Rick Deckard, en erfaren och skicklig Blade Runner som får i uppdrag att hitta och "pensionera" en grupp våldsamma replikanter som lyckats ta sig till Los Angeles.

Deckard spelas i filmen av Harrison Ford, skådespelaren som sattes på planeten för att spela Indiana Jones, Han Solo och även Deckard. Ford är kort sagt ett perfekt val, här blandas hans naturliga kaxighet med en sorglig och avdankad karaktär. Resten av rollistan är även den fläckfri, framförallt är det Rutger Hauer i rollen som replikantledaren Roy som lyser allra starkast. Samtidigt som Roy är väldigt otäck och skruvad är han väldigt oförutsägbar och nyanserad. Darryl Hannah, Sean Young och Edward James Olmos är också fantastiska i sina roller.

När jag funderar över "Blade Runner" tänker jag mycket på filmens visuella del, kanske den bästa visuella helheten genom tiderna. Det Los Angeles som filmen presenterar känns tack vare produktionsdesignen och fotot realistiskt och komplett, när man drar igång filmen flyttas man helt enkelt till en annan värld. Miljöerna, bilarna, vapnen, kläderna och allt annat är otroligt ambitiöst och detaljerat, det känns som att inget har lämnats åt slumpen. Allt skildras genom Jordan Cronenweths (pappa till Jeff Cronenweth) foto som är mörkt och skitigt. Det är delvis detta, men också de välgjorda specialeffekterna som gör att "Blade Runner" håller än idag.

Manuset är skrivet av Hampton Fancher och David Peoples, och jag tycker det ligger i någorlunda samma klass som exempelvis Robert Townes "Chinatown"-manus. Till skillnad från många andra manus och filmer vågar "Blade Runner" ta tid på sig. Istället för att vara action och thriller rakt igenom, varvas actionelementen med mer abstrakta och drömlika dramabitar som sänker tempot och ger rum åt funderingar och tankar.

En annan egenskap som också tilltalar mig är hur rik filmen är på teman och frågeställningar, "Blade Runner" är en film med djup. Upplägget med relationerna mellan replikanter och människor föder en hel del frågor. Vad är en människa? Var går gränsen mellan människa och maskin? Vad är minnen? Vad är drömmar? Kan en maskin minnas/drömma? Är livet/själen i själva verket bara information som kan skapas och manipuleras? Är det moraliskt rätt att ta "livet" av en maskin? Vad är gott och vad är ont?

Bortsett från denna drös med frågeställningar finns det också annat i filmen som väcker funderingar. I flera scener hintas det om att Deckard själv är en replikant, vare sig han är det eller inte får vi förmodligen aldrig veta, men det är ändå en intressant tanke och något som skänker filmen en extra dimension. Det är också intressant hur Tyrell, mannen som skapat replikanterna, kan analyseras som en gudafigur i det avseende att han kan skapa liv och till viss del styra över döden.

Alla dessa faktorer knyts ihop av Ridley Scotts makalösa regi, och frågan är om detta inte är hans bästa film. "Blade Runner" är tveklöst en ny favorit, och jag kommer att se den många gånger till för att kunna gräva upp mer av filmens teman och lager.

10/10

Kommande projekt: Paul Thomas Anderson och Darren Aronofsky

Under veckan har det dykt upp två intressanta nyheter kring kommande filmprojekt som finns på min radar. För det första står det nu klart att Paul Thomas Anderson (den bästa nu levande regissören om man frågar mig) kommer spela in sin nya film i sommar, en film som tidigare gick under namnet "The Master". Just nu har filmen ingen officiell titel, men det vi vet är att den kretsar kring religion, ett ämne som PTA pryglar hårt i "There Will Be Blood" (yes, den bästa filmen genom tiderna). Enligt flera uppgifter kommer Philip Seymour Hoffman spela en karaktär som går under namnet The Master, och Joaquin Phoenix kommer göra sin comeback som Freddie Sutton, en alkoholist som blir Hoffmans högra hand.

Laura Dern, Amy Adams och även svenska Lena Endre har det pratats om när det gäller de kvinnliga skådespelarna i filmen, men ännu är inget klart. PTA har även ytterligare ett projekt på gång, en adaption av Thomas Pynchons bok "Inherent Vice", ett projekt som han också lyckats säkra finansiering för. För mig är detta helt klart det största som kan hända i filmvärlden just nu, att Paul Thomas Anderson äntligen ska sätta igång med nya filmer. Efter mästerverken "There Will Be Blood", "Magnolia" och "Boogie Nights", har denne ohyggligt skickliga regissör mitt fulla förtroende.



En annan regissör som också har mitt fulla förtroende är Darren Aronofsky, även han en favorit. Darren har levererat en hel del i filmbranschen, hans främsta verk inkluderar "The Fountain", "The Wrestler" och en av förra årets bästa filmer, "Black Swan".

Aronofsky har också ett intressant projekt på gång, dock inte lika utvecklat som PTAs. Efter att Aronofsky hoppade av "The Wolverine" för en månad sedan har han nu siktat in sig på att göra en SciFi-film vid namn "Human Nature". Enligt vissa källor är George Clooney nära ett avtal för att göra huvudrollen i filmen, en film som kretsar kring en man som varit nedfryst under en längre period och vaknar upp i en förändrad värld, en värld där människor är husdjur åt någon annan art.

Båda dessa projekt låter omåttligt intressanta, jag hoppas att även Aronofskys kan lyfta snart.

Första officella bilden från "Cogan's Trade"

Ovan ser ni den första officiella bilden på Brad Pitt som stenhård gangster i Andrew Dominiks kommande rulle "Cogan's Trade". Detta projekt tilltalar mig på grund av många olika anledningar, men framförallt regissören. Dominik har tidigare gjort en av mina absoluta favoriter, "The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford", en helt unik och bländande film.

Pitt, som även gör rollen som Jesse James, spelar här maffia-"enforcern" Jackie Cogan. Filmen, som baseras på George Higgins bok med samma namn, kretsar kring hur Cogan får i uppdrag att undersöka en kupp som utförts under ett pokerspel. Filmens rollista är fläckfri, vi får även se Ray Liotta, James Gandolfini, Richard Jenkins, Ben Mendelsohn och Sam Shepard. Filmen distributeras av The Weinstein Company och dyker upp någon gång under 2012.

Promoposters från Soderberghs "Haywire"

Steven Soderbergh är en regissör som jag tycker det talas alldeles för lite om. Denna regissör har gett oss en hel del fantastiska filmer, bland andra The Informant, Solaris, Kafka och Erin Brockovich. Soderbergh är också mannen bakom den stabila heist-trilogin med Danny Ocean i spetsen.

Soderbergh har nu ett par kommande projekt på gång, och ett av de är actiondramat "Haywire". I rollerna får vi se Gina Carano, Michael Fassbender, Ewan McGregor, Michael Douglas, Antonio Banderas och Bill Paxton. MMA-fightern Gina Carano gör rollen som en spion som blir blåst under ett uppdrag och sedan måste skydda sin familj mot yttre hot.

Steven Soderbergh är en sådan regissör som nästan alltid levererar stabila verk, och jag tror inte att "Haywire" är ett undantag. För oss Soderbergh-fans är det spännande tider som väntar, det är inte bara "Haywire" som dyker upp i år, utan även "Contagion". Någon gång under 2012 kommer hans film "The Man from U.N.C.L.E" och under 2013 får vi se hans film "Liberace". Tyvärr har Soderbergh varit inne på att lägga ner arbetet som regissör och inrikta sig på något annat, låt oss hålla tummarna för att han fortsätter glädja oss med sina filmprojekt.

Nedan finns några nya promo-posters från "Haywire", grymt snygga.

Första klippet från Refns "Drive"

"Justified"